Jaha, då var båda barnen sjuka:( Nu håller ni allihop tummarna för att jag inte blir sjuk. Ska ju ut och ha kul på fredag ju;)

Idag har jag och mina jobbarkompisar planerat en jätterolig sak som kommer inträffa i oktober:) Vad det är kommer ni få veta när det närmar sig...

Vilken natt. Har inte kunnat sova mycket, vet inte vad det har berot på.legat och vridit mig hel tiden i stort sätt. Dessutom har lilla tjejen fått en riktig förkylning med feber. Så hon är hemma från dagis idag och visar att man kan vara full av energi trots feber och snuva;)

Jag ska jobba inatt. Har 2 nätter nu, en kväll och sen är det fredag och PARTY!! Förfest hemma hos mig och sen in till stan. De som inte vill träffa en onykter Marie på fredags ska inte sticka till Harrys i Linköping kan jag säga.... För jag ska ha kul MED alkohol:)

Ska in till stan senare i veckan och köpa presenter till döttrarna som snart fyller år:)

Åldsta dottern fykler 8år och önskar sig en mobi, en som man kan ta kort med. Ja det ska börjas tidigt. Yngsta dottern ska få en trehjuling är tanken. Ja och lite till blir det ju självklart till dom.

Ha en bra dag. Kramizar

som sagt nu kommer fortsättningen på denna såpopera. idag inträffade även det defenitiva slutet.

Vi hade kontakt en gång till under hans vsitelse hos den andra tjejen. Sen när jag kom hem så hörde jag inte av mig, ville inte verka för efterhängsen. Så kom det ett sms från honom. Han ville att jag skulle komma hem till honom någon dag så skulle han bjuda på middag. Bra tänkte jag, ett perfekt tillfälle att prata om hur saker och ting ligger till. Vi bestämde att vi skulle ta det en dag nästkommande vecka. Senare på kvällen träffades vi av en tillfällighet på en marknad och han ropade för att hälsa och vi stod och snackade en liten stund. 2 dagar senare ställdes träffen in och sköts upp, men ingen ny dag bestämdes. Vi hade dock regelbunden kontakt och han ville komma på min planerade fest. Visst han var välkommen. Idag söndag fick jag ett sms där han frågade om jag ville komma över till honom på kvällen och umgås. Visst sa jag, det kan jag väl göra. såg under dagen att han ändrat statusen på sidan där vi träffades, nu dejtade han ingen längre. Och bilderna på henne som han hade på FB var borta. Jag skulle vara hemma hos honom vid 18. Klockan 17:45 när jag sitter på bussen och är snart framme så ringer min mobil. Det är han.Jag hör direkt på honom att det är något. Han berättat att han berättat för tjejen han träffat att jag skulle komma dit och det var inte populärt så om jag skulle komma dit så fick det vara bakom hennes rygg. Vi skiter i detta sa jag, sen började han svamla om hur det skulle bli sen, jag sa bara att det finns inget mer att säga. Ha det bra och la på. Jag gick av bussen och började gå hemåt. Jag skickade sms till honom och skrev bland annat att vi skulle ses som kompisar och ska hon redan bestämma vilka av hans kompisar han får träffa så blir det jobbigt framöver. Skrev att vi inte kommer umgås över huvudtaget i framtiden och frågade hur han ställde sig till det? Jag frågade om detta var planerat för jag tyckte allt lät så jävla dumt.

Fick några tmmar senare ett svar, det löd ordagrant såhär:

Det va inte planerat. Jag mår skit för en sak hon har gjort mot mig och jag behövde någon att umgås med. jag har inte sovit på två dygn.Jo jag förstår vad jag gjort mot dig. Hon ställde ett ultimatum på mig och det var just det jag gjorde mot dig. Hon ser inte dig som en kompis till mig utan nått mer.

Jag svarade så klart: Så hon har gjort något mot dig som sårat dig men hon kan ställa ultimatum till dig? Uppenbarligen sål itar hon inte på dig om hon inte tror på dig när du säger att vi är kompisar. Låter ju bra med brist på tillit...... Så du får alltså inte umgås med mig alls nu då eller? Ska inte säga vad jag tycker om såna krav. Sen vill ju inte jag bli utnyttjad och duga bara när jag behövs.. Synd tycker jag att det skulle bli så här. Men nu har hon ju fått som hon velat antagligen hela tiden.

 Sen har jag inte hört någon vilket känns skönt. Iofs så har det bara gått 3 timmar. Såj ag ska inte hoppas för mycket. Han är härmed inte välkommen på min fest men det tror jag han redan fattat, eller vad tror ni? Det som är så jäkla sjukt det är att han väljer en tjej som bor över hundra mil ifrån honom och tar sånt här skit ist för mig som bor i samma stad och som han tycker/tyckt väldigt mycket om. Hur hårt faller man inte då som tjej????Inte bra för självförtroendet, men han ska inte få se mig knäckt. Jag ska stå rak i ryggen när jag träffar honom nästa gång, blir väl antagligen på krogen i helgen.

Ja det var sista avsnitten från såpoperan för denna gången, jag hoppas verkligen att det inte blir någon uppföljning, men isf får ni veta det;)

Nu ser jag bara fram emot helgen. Då blir det förfest hos mig med en väldigt massa folk och sedan ut på stan och supa skallen av oss;) JIPPY!

Försökte skriva ett inlägg förra veckan men lämnade datorn och batteriet dog efter ett tag så det blev ju inget inlägg med andra ord.

Vart ska jag börja??

Jo i slutet på maj träffade jag en kille på en kompis fest. Vi började umgås och lär de känna varandra. det kändes jättebra från min sida och kändes som han också tyckte det. Därför kom det som en chock när han bestämde sig för att han inte ville satsa på en relation med mig eftersom jag har barn. Ok, då var han inget bra kort med andra ord. Gick vidare efter ett tag men jag tänkte på honom emellanåt. Sen ett par månader senare skulle ett stort gäng med folk från sidan där vi träffades från början på åka kryssning. Jag samåkte med ett gäng med folk bland annat en kille från samma stad. hade inte träffat honom tidigare, bara sett bilder och när vi hämtade upp honom fick jag en mindre chock, han var ju jättesöt. Med på resan skulle även den andre killen vara. Det var han jag såg fram emot att träffa och så var det ett bra tag in på kryssningen. Vi åt god mat och hade trevligt, vi ett gäng på 4 personer. Det var jag, och tre till varav "snyggingen"  var en:). I ett annat sällskap fanns han från tidigare. När vi ätit färdigt gick vi förbi det sällskapet och pratade lite. Jag blev glad av att se honom igen och han blev glad att se mig:) Vi gick och bytte om och satte oss på däck och umgicks. Jag märkte mer och mer hur trevlig "snyggingen" faktiskt var och vi kom väldigt bra överens. Sen på discot ¨så tog han första steget och villedansa sen blev det som det blev. Jag umgicks med honom resten av kvällen. Dagen efter umgicks vi lika mycket och i bilen på väg hem till Linköping satt vi och pratade och lärde känna varandra bättre. Vi skulle absolut ses igen:) Men nu blev det inte så. Personen i fråga glömde berätta att en tjej han träffat på en sida tidigare skulle komma och hälsa på honom 2 dagar senare och vara där en vecka. Detta fick jag veta genom att jag såg dom stå på Harrys på fredagen och ha det trevligt. Det var mig han ringde på natten när han mådde dåligt. Sen på onsdagen så kom han på att han var kär i henne. Saken är den att hon bor 120mil ifrån honom och det är väl inte det lättaste kanske. Så jag sa visst, läget är som det är. Han kände något för mig men han var kär för henne så vi kunde inte träffas för han visste inte hur han skulle reagera när han träffade mig. 2 dagar senare fick jag ett sms, han ville komma och hälsa på mig. Det fick han inte! Kvällen efter pratade vi på telefon/msn till klockan 5 på morgonen och det kom fram en hel del saker. Jag trodde att han kanske insett hur saker och ting egentligen låg till och det hade han, ja iaf just då. Sen på söndagen hade han glömt bort det och stack till tjejen 120mil bort. Men redan på onsdagen kom det ett sms där han ville att jag skulle komma hem till honom och kolla på film när han kom hem. Hmmm, frågorna är många i mitt huvud kan jag säga.

Mer kommer snart......

En vanlig söndag på jobbet.

Har varit lugnt på förmiddagen och nu är det dator och film som gäller.

De sista dagarna har varit deppiga. Har kommit in i en deppig period nu som jag har svårt att ta mig ur. Kan dock fortfarande hålla någolunda god min inför andra men det är jobbigt. Igår var det riktigt tungt. Alla på jobbet var ute medan jag satt hemma och glodde, kände mig inte som en i arbetsgruppen då, men så är det ofta nu. Folk är ute och festar tillsammans men tråkiga jag är inte med. Vill också festa och släppa loss i Linköping. Ok jag har barn och svårt att få barnvakt men ibland så har jag faktiskt det. Jag kan gå ut vissa dagar men utan sällskap så är det inte så jäkla kul. Nu när jag mår dåligt så drar jag mig undan när folk pratar om vad de gjorde kvällen innan, rädd för att bryta ihop när jag får höra hur kul de har. Jag är i stort behov av att komma ut och ha kul.

Dock ska jag om två veckor sticka iväg med min trofaste vän Cissi till en kompis sommarstuga och bara koppla av hela helgen. Hoppas på sol så vi kan bada och grilla och ha det riktigt kul.

Det var lite uppdatering från mitt just nu deppiga liv

Precis som överskriften säger, så hade jag aldrig klarat av dessa två månader som har varit. Det har varit jobbigt fysiskt, psykiskt, ekonomisk m.m Men de finns där och ställer upp med det dom kan.

Tar hänsyn till att min vardag är upp och ner emellanåt, just nu hela tiden. Men de klagar aldrig när jag ber om hjälp med något.

Vill bara genom detta berätta hur jävla tacksam jag är över att ni finns i mitt liv. Tacksam för att jag fick lära känna er och bli er vän.

Hoppas att ni vet att jag finns här lika mycket för er när ni behöver mig. Och snart så ska mitt liv redas ut och jag inte behöver be er om hjälp som jag gjort alldeles för många gånger hittills.

Love you!!

Kram Marie

Jaha då har jag och Hanna varit på kryssning igen. Hade roligare än jag haft på väldigt länge. Och för att säga det själv så förtjänade jag det.

Trevligt sällskap och dricka, mycket dricka, väldigt mycket dricka:-)

Sov i två timmar både jag och Hanna.

Hanna fick gömma sig på toan, somnade på inte bara en soffa utan två, och var minst lika hatad denna kryssningen som förra:-) Men det skiter hon i, tvärtom.

Tack killar för en kanontrevlig resa. Det var ni som gjorde hela resan till det som den blev.

sen har jag lite andra känslor just nu. Känner mig lite kluven när det gäller en kompis. Ibland så hör hon av sig jättemycket och planerar saker och är jättego, men ibland så känner jag(som nu) att det egentligen inte betyder någonting utan att det bara är för att få ut något just då. Känner mig utanför när det är en annan i närheten. Femte hjulet liksom. Känns som att jag är bra att ha där när det behövs, annars så är det trevligare med andra.

Fortsätter det så, så får jag ta upp det med henne. För som det är nu känns det inte kul alls.

Här har det hänt en hel del som ni nu kan läsa om här.

Min mamma råkade ut för en olycka som ni kunnat läsa om här. En ren olyckshändelse som blev allvarlig. Hennes bil kom i rullning och hon kom i kläm mellan den och ett skåp.De skador hon fick är bland annat, skallfraktur, revbensfrakturer, nyckelbenet, kotor och knäled. I dagsläget har hon kommit hem till sin nya fina lägenhet som jag och min pappa flyttade hennes grejer till den 1/4. Min yngre bror åkte utomlands med sitt jobb då wså han kunde inte hjälpa till, och mina andra två sk bröder satt i Thailand och låtsades bry sig om mamma. Mer om dom senare.

Så det var ingen lätt flytt. men de gick. Som sagt, nu är hon hemma och det största hindret för henne nu är hennes ben som hon inte får stödja på. Hon kan med hjälp av stöd ta sig korta sträckor, annars är det rullstol som gäller.

Men hon fixar detta gallant.

Nu till mina sk bröder som jag nu inte längre ser som bröder. Har en bror och det är minstigen i familjen, de andra kan dra åt helvete rent ut sagt. Ni kan inte göra mig och mina barn något längre.Jag skiter i er totalt och vill inte ha något med er att göra. Se en av er i rätten, ska bli skönt att se dig där din jävel!!

Om ni undrar hur man kan känna så här mycket ilska inför någon som ska vara ens bror så ska ni här få veta varför:

Jag har sedan jag var 10-11år inte varit en del av syskonskaran i en av "brödernas" ögon, vi kan kalla honom pucko 1. Jag  bär skuld i allt som händer, jG lovar dig att han kan tom hitta en anledning till att jag är skulden till 11/9 och Hitler. Ja allt är mitt fel i hans ögon. Kan nog bero på att han hittat på så mycket jävelskap i sitt liv så han måste ha någon annan att svartmåla.När mamma ramlade ner för en källartrappa för snart 3år sedan så var det mitt fel eftersom jag och mamma bodde i huset tillsammans. Denna olyckan var mitt fel eftersom mamma passade mina barn.Pucko 1 ringde mig på mobilen för att säga att han ska döda mig(polisanmält), han ska se till att jag förlorar lägeneten, jobbet och mina barn. Jasså??Hur ska du kunna det när det inte finns något av dessa saker som jag missköter?

Visst hade du dina ideer men du visste inte vad du snackade om över huvudtaget. så jävla dum så det finns inte. Det du inte fattade var att jag hade högtalaren på hela tiden så folk hörde vad du sa. Vittnen??!! Ja , de ställer upp för mig nu när de vet vem som varit den jävliga hela tiden.

Gör du något mot mig så får du så mycket mer tillbaka, du kan inte ställa till det för mig utan att du och din familj blir lidande.Detta är inget hot utan fakta. Försöker du sätta dit mig för brott mot tysnadsplikten(vilket enbart är lögn) så vet du att det är den personen som berättat saker för dig om personen jag jobbar hos som åker dit. Tystnadsplikt gäller livet ut, den slutar inte gälla bara för att man inte jobbar hos folk längre. Gå in på följande länk så kan du se att det är rätt det jag säger:http://www.vardforbundet.se/templates/VFArticlePage4.aspx?id=14703  Kolla under:för vilka gäller tysnadsplikten

Livet går vidare men utan två pestbölder i mitt liv. Ja det sägs att dessa pestbölder ska vara mina bröder men vad jag vet så har jag aldrig bott i ett träsk där man kan finna dessa två.

Till alla er som stöttar mig. Love you! Kram